Dexter, me love!

Okej, jag har fastnat. Totalt, som det starkaste superlimet. För vadå tror ni? Jo, Dexter. Denna fantastiska underbara serie! Säsong 1 såg vi klart i går och nu bara väntar vi på att säsgon 2 ska släppas på DVD.

Vad gör då denna serie så bra? Spänning, så klart. Att Dexter jobbar som krimalare med expert på blod gör ju att det alltid finns ett fall som ska utredas, men det är egentligen sekundärt. För det är Dexter som är det som drar. Denna faschinerade pyskopat som man bara vill veta mer av: seriemördaren som lärt sig döda de "onda" och jobbar samtidigt hos polisen. Mannen som säger sin inte ha känslor, men ändå, så uppnebart, känner för sin lilla familj. Sedan att vi faktistkt får gå in i huvudet på en seriemördare är intressant! Tillråga på allt har seiren lyckats med bedriften att få inte lite humor, en väldigt torr humor som jag finner roande. Den är, mitt i alltihopa, rolig. Samt poetisk, när Dexter håller sina långa monologer låter det ofta som lyrik, vilket gör att dessa monologer blir levande och spännande.

Sedan finns det likheter mellan Dr House och Dexter, House är ju, som ni kanske vet, en serie jag uppskattar. Denna paradox med läkaren som inte bryr sig om sina patienter utan vill ha svaret på gåtan finns även hos Dexter; kriminalaren som inte känner för offren utan beundrar det perfekta mordet. Hanegentligen inte är intresserad av samhällts dom utan vill ta lagen i egna händer. Att göra Dexter till en kriminalare är genialiskt, det ger serien ytterligare en nerv.