Två bra svenska filmer

Eftersom vi tycker om att kolla på film i det är hemmet blev det film igår. Två stycken svenska filmer, som jag tyckte båda var värda att få en kommentar här.

Patrik 1,5
Visst, det är en film man kan räkna ut hur den kommer sluta efter första minutrarna. Men det spelar faktiskt ingen roll, för den är riktigt fin. Två homsexuella män flyttar in i ettv illaområde och väntar på att få adoptera ett barn. När det får hem papperna om att de ska få ta hand om Patrik 1,5 är lyckan totalt. Det visar sig sedan att det dock har blivit ett fel; kommantecknet har hamnat på felplats och Patrik är inte 1,5 utan 15. Självklar leder detta till rad förvecklingar, som jag inte tänker berätta mer om.

Även om manuset känns lite svagt på sina ställen, speciellt Torkel Perterssons roll som Sven. Det känns helt enkelt som hans historia inte blir ordentlige berättat. Trots detta är skådespeleriet trovärdigt. Kärleken mellan Sven och Gustavs Skarsgård karraktär känns äkta och den unga, struliga Patrik känns även han äkta.

Så, en sevärd film med hög mysfaktor!

Låt den rätta komma in
Kanske den svenska film som jag har sett fram emot mest detta år. Och visst är den vacker, välgjort och ovanlig för att vara en svensk film. Däremot blir jag aldrig särskild rädd och de scener där Eli lever ut sitt rätta vampyr jag är faktiskt de scenerna som känns minst trovärdiga.

Även här är skådespeleriet mycket bra, att hiotta två så unga och bar skådespelare är en bedrift. Filmen är vacker och man sugs in i Elis och Oscars kärlekshistoria. Självklart ska ni se den för att det kommer bli, om det inte redan är, en svensk klassiker. Dock hade jag höga förväntningar och jag blev lite besviken. Den var helt enkelt inte riktigt så skrämmande som jag trodde att den skulle vara.

Men som en vacker och sorlig kärlekshistoria fungerar den alldeles utmärkt.