Springsteen & The E Street Band

Vi var på plats i god tid innan spelningen började; med varma kläder för vi visste att det skulle bli kallt. Tiden tickade ner, och vi förundrades över att stadion fylldes på men att ingen satte sig bredvid oss. Efter en tid kom det folk även bredvid oss, och när klockan var 19.30 var humöret på topp: nu börjar det!

...

Fast det gjorde det ju inte riktigt. En halvtimme senare, och ännu lite kallare drog hela spektaklet igång med att vi hörde tonerna av Idas sommarvisa från ett dragspel, spelat av Nils Lofgren. Och entré gjorde The E Street Band och Springsteen! Publiken vrålade och nu kom känslan: "Nu! Nu kör vi!"

Downbound Train - Springsteen startade med en låt jag inte är bekant med. Men med "tåg-tutan" så fick Springsteen igång publiken, även om det inte var riktigt sånt gensvar man kunde vänta sig på en sista låt. Jag satt mest och tänkte "Fan. Där är han" och konstaderade att han såg ut att ha riktigt roligt med Littel Steven.

Badlands - Stadion exploderar i en allsång och glädjen sprider sig. Den första låten där i princip alla var med på sången. Den goda stämningen spreds sig ända till de bakre läktarna där jag satt.

Night - Tempot lugnar ner sig med en låt jag inte kände igen. Jag konstaderade hur jävla kallt det var.

My Lucky Day - Ytterligare en låt där det var vissa svårigheter att få med hela publiken.

Candy´s Room - En låt jag tycker är riktigt, riktigt bra. Jag var med på noterna, även om jag kanske tycker att den var bättre på skiva.

Outlaw Pete - Det är ingen favorit på senaste skivan. Men live? WOW! Vilket känsla, vilka riff. Nu jävlar lyfte det!

Darlington County - Återigen en låt jag inte kände igen. Tempot lugnade sig lite och jag konstaderade att ljudet, tyvärr, inte var det bästa. Ibland var det svårt att höra vad Bruce sjöng.

Working On a Dream - Bruce håller ett tal i mitten av låten som liknar någonting som en pastor i en amerikanske kyrka skulle kunan åta. Han pratar om hur vi ska bygga ett hus av glädje och kärlek och känslan blir fantastisk. Bra allsång var det med.

Seeds - En blueslåt jag inte känner igen. Helt okej.

Johnny 99 - Nu kommer vi in i en rad av låtar jag inte är b ekant med. Men Bruce och E street gör denna låt mycket bra.

Youngstown - Har vaga minne av denna låt. Kan väl inte vara ett bra tecken?

Good' Lovin - Vi fortsätter med partiet av låtar jag inte är bekant med. Vilket, för min del, självklart drar ner tempot.

Hungry Heart - Bruce plockar in önskelåtar från publiken och denna blir det. Och nu börjar öset och den allmänna allsången igen. Underbart!

Growing Up - En önskelåt igen. En låt jag inte känner igen, men den verkar gå hem hos den stora massan.

Thunder Road - En sista önskelåt, och självklart blir det allmän allsång och god stämning.

Queen of the Supermarket - Bruce dedikerar låten till en liten flicka i publiken, kanske 6 år. Mitt hjärta smälter och jag hittar en ny favorit bland Springsteen låtar. En riktigt, riktigt bra låt från senaste skivan. Ett riktigt bra parti av konserten inleds.

Waiting On A Sunny Day - Detta kommer bli en Springsteen klassiker. Vilken känsla! Helt fantastiskt. Den lilla flickan får micken och han ger mycket utrymme till publiken. Helt underbart!

The Promised Land - Återigen en klassiket. Stämningen, och sången är på topp.

Lost In The Flood - En låt jag inte känner igen och stämningen lugnar ner sig litegran.

Radio Nowhere - Jag sjunger med och jag börjar förstå vilken magi Springsteen & The E Street Band kan åstakomma. Vi är inte där riktigt än, men jag förstår vad som kan hända. Frågan är - kommer det ske i kväll?

Lonesome Day - Stämningen lugnar ner sig och jag inser att vi börjar kommma mot slutet av spelningen.

The Rising - En bra låt. Men kanske inte den bästa låten live.

Born To Run - Nu exploderar station. Allsången, dansen och glädje är totalt. Ett tag är vi i ett annat universium. Springsteen och bandet kliver av scenen efter denna låt och vi inser att det snart är slut.

Hard Times - Men självklart kommer de in igen! En låt jag inte känner igen, en låt som inte riktigt får stadion att explodera.

Tenth Avenue Freeze-Out - Nu inledds det magnfika slut partiet. Med skrämar som avslöjar refrängen gör att det ändå blir en hyfsat allsång.På scenen är det fullt ös och detta sprider sig så klart till publiken.

Land of Hope and Dreams - I dessa oros tider är denna låt väldigt bra. Som ett läkande plåster på ett blödande knä. Vackert, och detta magiska parti fortsätter.

American Land - En irländsk folklåt och självklart blir det dans, dans, dans. Det är lätt köpta poäng med glädje vet inga gränser.

Glory Days - Det är kallt. Alla fryser men vi känner det nog alla; nu har vi kommit igång. Nu jävlar kokar stadion och vad som helst kan hända. Det är fantastiskt.

Detroit Medley / Land of 1000 Dances - Ett klassiskt Springsteen medely jag aldirg har hört förut. Men det spelar ingen roll, för energin är på topp, stämningen är suverän och jävlar i mig vilken känsla. I detta medely är det så jävla bra att jag inte ens kan sätta ord på det.

Dancin' In The Dark - Och trots att det just nu är på sin topp och så fantastiskt bra är det slut. Allmän allsång, dans och glädje råder. På scenen jobbar de på i högsta tempo. Helt fantastiskt avslut på en fantastik kväll!

Vad ska jag säga som slutord: Kallt, dåligt ljud men herre jävlar vad de gossarna kan bjuda upp till show. När det var som bäst, i slutet, var det fanimej magiskt. Och det är det inte alla som lyckas med!