Runskrift på 1900-talet!

Idag har jag haft en lite annorlunda lektion, svensk språkhistoria. Jättespännande! Vi fick även försöka läsa, och sedan läst för oss, ett stycke ur Silverbibeln, som är skriven på det utdöda språket Gotiska. Det mest fascinerade i det var att vi faktiskt kunde förstå vissa ord! Silverbibeln är alltså skriver på 500-talet, men av ett språk som är besläktat med svenskan, därför kunde vi förstå en del av orden. Sedan visade sig att det var "Fader vår" vi hade läst. Ett ord som vi faktiskt förstod var "himinam" som betyder himmelen. Sedan fick vi även försöka läsa Isländska, som vi nästan förstod lika lite av. Detta beror på att deras språk har förändrats otroligt lite under historiens gång på grund av isolering.

Vi pratade även en del om ortsnamn och vad ändelser på namnen hade för ursprung, samt att vi fick slå upp lite gamla ord och se vad de betydde.

Mest fascinerande var ändå den delen om runskrift. Jag hade fått för mig att det bara var rika och lärda som skrev runor och att det enda som fanns skrivet var runstenarna. Så fel jag hade! De har hittat runtecken på gamla träsaker och förstått att runorna användes precis som vårat alfabet; att skriva vardagliga saker, meddelande, klotter och så vidare. Det visar att vi inte är så annorlunda ändå! Fast den största lärdomen av allt var ändå den att runskriften var levande betydligt längre än någon av oss kunde ha trott. från 300- talet e. Kr ändra fram till början av 1900-talet! Självklart så utvecklades runorna under denna tid, men ändå, 1900-talet!

Det är verkligen sant att man lär sig något nytt varje dag.

På bilden har jag försökt skriva Miss M i den äldsta typen av runskrift i paint.