lördag 28 mars 2009

Livstid eller inte?

Jag hörde på nyhetsmorgon att Mattias Flink vill få sitt livstidstraff tidbestämt efter att han har suttit av 14 år. Nu tror jag inte att detta kommer ske, eftersom hans massmord på sju person ansågs för grymt för att ge honom det tidsbestämda straffet 24 år. Men det får mig ändå att vilja reflektera över livstidsstraffet.

Jag anser att livstidsstraffet idag är hyckleri. Om vi ska ha livstids i Sverige ska det handla om livstid. Alltså, från den dagen du blir inspärrad till den dagen du dör och ingenting annat. Nu tycker jag inte att vi ska ha livstid i Sverige. Nu tänker ni att visa brott är så grymma att nyckeln borde kastas bort för fångarna. Ja, så är det. Men varför fänglsar vi människor i Sverige? Självklart för att det har begått en brott och ska straffas. Givetvis, men det handlar också om att allmänheten ska skyddas från personen och att personen i frågan ska ha en chans att blie n bättre människa.

Om man ser det utifrån det perspektivet tycker jag inte att vi ska ha livstid. Jag menar; vi dömer faktiskt inte person enbart i straff syfte och att brottsoffern ska få upprättelse. Vi dömer också personer för att de ska ha möjligheten att bättra sig. Sedan tycker jag att tidsbestämda domar (med betydligt högre straffskala än idag) är ett bättre alternativ då det är mer ärligt; idag sitter man inte livstid och det vet alla. Ingen vet dock hur länge. Med ett tidsbestämt straff kan anstalerna lägga upp långsiktiga program, de anhöriga vet att straffet gäller en vis tid och de skydliga kan också se att det finns ett slut på straffet. För de är faktiskt människor de med. Och deras mänskligarättigheter gäller lika mycket som dina och mina.

Sedan, bara för att snabbt nämna något om folk som döms till vård. Jag anser att vård inte är något straff, även omd et är tvångsvråd. Det handlar ju om att samhället ska göra människor friska. Så, dä'rför anser jag att efter att patienten är friskförklarat (vilket mycket väl kanske aldrig sker) så ska personen dömas till ett fängelsestraff. Detta straff ska dock inte vara riktigt lika långa som för de friska patienterna. Detta tycker jag på grund av att vi egentligen straffar en sjuk människa. Och hur rätt är det? Dock kan ett straff ändå ha sin förklaring; att den förra detta patienten ska finna något bot och att de anhöriga ska känna att ett straff har utdömts.

För övrigt: Ni glömer inte att släcka lamprona mellan 20.30 och 21.30

6 kommentarer:

  1. Problemet är att det mesas med precis all bestraffning i det här landet!

    SvaraRadera
  2. Ja, kanske har du rätt i det.

    SvaraRadera
  3. Jag förstår ärligt talat inte poängen med strafftänkande alls. På samma sätt som våld föder våld så tror jag att straff föder ondare människor. Någon som utför sådana dåd att de blir dömda till fängelse har uppenbarligen en bakgrund som gjort att de hamnat väldigt snett i livet. Därför behöver de hjälp att hamna rätt. Oavsett om det handlar om vård av en psykisk sjukdom eller "bara" hjälp för att hamna på rätt kurs. Att man är inspärrad under den tiden är ju däremot ganska självklart. Det heter ju trots allt kriminalvården, även om den gamla visionen för länge sedan verkar gått i graven...

    SvaraRadera
  4. Sanna: Ja, det är ju den fina baktanken... Att det ska vara så. men nu fungerar det ju inte i praktiken på detta vis. Vilket är sorlgit.

    SvaraRadera
  5. problemet är kanske termen livstid. Jag tror det är likadant runt om i Europa iaf, att livstid är en slumpvis summa år baserat på prejudikat. Vore det inte helt enkelt bättre att döma till ett tidsbestämt straff? Även om det som i USA kan vara 123 år?

    SvaraRadera
  6. Toni: Jag håller nog med dig.

    SvaraRadera