Det är väl en mänsklig rättighet att få gå ut?

Jag var med om en märklig grej alldeles nyss. Skulle gå ut på en morgonpromenad själv och möter en granne runt 60 år. Han har träffat på mig och Herr T flera gånger i hissen när vi tillsammans ska gå på promenad.

Garnne: Jasså, du får gå själv idag?
Jag: Ja (funderar här på att säga att Herr T ligger och sover, men låter bli)
Granne: Det var ju snällt.
Jag: Mmm (Tänker här att han måste mena lite ironsikt, att det var elakt att jag fick gå själv)
Granne: Jag har låst in min Silvia/Sylvia. Hon får inte gå ut själv.
Jag: Jaha (chokad)

Han menade alltså att det var snällt att jag fick gå ut själv. På riktigt. Att det var vänligt och modigt gjort av Herr T att släppa ut mig ensam på en promenad 9.30 en lördagmorgon. Allvarligt talat, är det inte lite av en mänsklig rättighet att få gå ut ensam? Och vem säger till en granne att man har låst ins in fru? Det låter ju... lite Josef Fritzel över det hela.